Förra veckan var jag moderator på en internationell konferens om Integrated Urban Regeneration, vilket är det samma som Kvartersløft/Storstadssatsningen. Detta var på många sätt en väldigt spännande, och uttråkande, upplevelse där deltagare från Europa, Asien och Amerika träffades.

Den var spännande på så sätt att gamla och nya demokratier möttes. När vi på “min” workshop hade diskussioner om aktivt medborgarskap och medborgarindragelse, hur man ska gå tillväga etc, fick jag/vi frågan från rumänska deltagare varför vi la så mycket vikt vid detta? Varför vi hela tiden pratade om metoder för att mäta tillfredställelse inom detta område samt vad kriterierna för succé var? Som dom såg på det är vi, och dom, redan en demokrati, folk får rösta i fria val samt har åsiktsfrihet vad mer är eftersträvansvärt? Är det så många här i Öresundsregionen också känner? För mig blev detta en aha-upplevelse där jag anser att vi måste fortsätta arbeta med frågor rörande demokratiutveckling i regionen så att vi inte stagnerar.

Uttråkande var det på sätt att de som leder arbetet på strategisk nivå inom detta område är enligt min uppfattning väldigt till åren komna, har enligt mig generellt sätt en brist på verklighetsförankring samt kan vara väldigt avvisande vad gäller “nya” generationer och deras “nya” idéer. Jag önskar dialog mellan generationer framför åldersfixering!

Bryt barriärerna! - Hur svårt kan det vara?

/ Johan-VPC